Kända bourbondrickare: Raymond Chandler

Idag letar vi upp vår bourbondrickare bland de mer hårdkokta killarna. Raymond Chandler är mannen bakom den litterära hjälten Philip Marlowe. Både Chandler och Marlowe drack en hel del och vi gör idag ett försök att reda ut vad som fanns i glasen.

Som vi nämnde i ingressen kan det stundom vara lite klurigt med författare. Deras hjältar må föredra ett visst märke medan de själva dricker något helt annat. Många gånger återspeglas dock författarens dryckesvanor i deras litterära ”alter-ego”. För Raymond Chandler var det bourbon samt Gimlets ((Gin/Vodka blandat med Lime juice. Ursprungligen en drink för att brittiska sjömän skulle få i sig lite C-vitamin. Puristen insisterar att det skall vara Gin i en Gimlet, medan våra vänner på andra sidan Atlanten även kan tänka sig Vodka. Även om det formellt sett då är en Vodka Gimlet)) som stod på menyn. Vad gäller bourbon fanns det egentligen inte något speciellt märke som han drack. Denna chosefria inställning till sprit återspeglas bl.a. i hans citat:

“There is no bad whiskey – there are only some whiskeys that aren’t as good as others.”

Ett litet exempel på hur Chandler förhöll sig till alkohol hittar vi arbetet med filmmanuset till den ”Den blå Dalian”. I slutet av arbetet hade Chandler kört fast i skrivprocessen. Lösningen blev att att medvetet gå in i ett veckolångt rus (drickandes enbart bourbon) för att lösa skrivkrampen. Något förvånade stöttade filmbolaget den här idéen och bistod med läkare (som emellanåt injicerade vitaminer i Chandler) och sekreterare (för att kunna diktera då pennan var för svår att lyfta). Allt för att manuset skulle bli klart. Även om idén kan tyckas vara något absurd så lyckades det. Efter en veckas supande hittades Chandler avdäckad på sitt rum. På skrivbordet låg det färdiga manuset i en prydlig hög och resten är, som det heter, historia. Filmen blev en succé och Chandler oscarsnominerades för sitt manus.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras.